Vad mer kan jag säga?
20 mars, älskade 20 mars. För 5 år sen idag så började jag med min diet. Ja jag önska jag kunde säga att jag firar 5årsjubileum. Men det vet ni ju redan att jag inte kan. Nej istället står jag igen på dag 1 för att jag inte kan hålla mig undan.
Jag blir seriöst sur, arg och äcklad av mig själv när jag tänker på detta. För nej det blev inte bara munken i lördags, eller lite snacks i söndagskväll. Det blev måndag och tisdag med. Inte så där överdrivet, men ändå. Jag mådde illa varje kväll när jag skulle lägga mig, men det kan också ha varit mest för att jag faktiskt är besviken på mig själv med.
Johanna sa till mig i lördagskväll att det räckte med den munken, inte för att hon inte tycker om mig för den jag är. Just för att hon faktiskt stöttar mig, eller som hon sa: du kommer skriva det på din blogg och då låter jag bara dum om jag inte säger så nu. Hon skojade ju såklart, men hon hade så jävla rätt.
För det värsta är ju att det är de första dagarna som är svåra att ta sig igenom, så det är bara så jävla onödigt alltihop.
Jag vet att ingen dömmer mig, iallafall inte av de som jag har pratat med om det. Jag var lite rädd för vad folk skulle tycka, men alla har bara sagt att jag varit duktig de dagarna som har gått och att det bara är att hoppa på det igen.
Så är det väl, men idag när jag faktiskt har hållt mig borta så är det enda jag tänker på att det är så onödigt. Hur misslyckat det blev, hur misslyckad jag är. Jag vet att jag inte är det alltså, men jag bara känner så just nu. För jag svek mig själv, när jag behöver vara som starkast. Jag var redan arg på mig själv från början.
Det är för mycket som sker just nu och jag har aldrig i hela mitt liv varit så förvirrad. Jag känner en stress inom mig varje dag, en stress jag inte kan dela med mig av till någon. Dels för att jag inte vet helt vad vad jag är förvirrad över. Dels för att jag blir mer stressad över att prata om det. Dels för att jag bara gör pinsamma saker när jag tänker på det. Dels för att jag stötter bort saker som gör mig glad, ger mig energi och är stolt över.
Jag har ju bestämt mig för att se något positivt i allt i år. Jag har gjort det alltså, men idag. Nej idag är jag ledsen. Ledsen för att jag inte firar fem år, ledsen för att jag misslyckades igen.
Men nu är det bara till att göra om och göra rätt. Sist jag startade den 20 mars gick det bra i 1,5år. Låt oss satsa på det igen. men vi börjar med 100 dagar. Så att jag den 28onde juni på den 101 dagen kan ha kärleksfest, såsom jag hade för 5 år sen. Ja det ska jag satsa på, för det är bra mål.
Nu ska jag i alla fall köra all in.
[Inte från idag]
Nej jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig, jag har satt mig i denna situationen själv. Jag skriver detta för att jag är en känslomänniska och vill skriva i känslan för att komma ihåg hur det känns.
0 kommentar(er)
