det var tvungen att komma en svordom där, för att annars hade det blivit för klent.
Jag berättade ju igår var jag tror min osäkerhet kommer ifrån. Jag tänkte fortsätta på cirka samma spår, bara att här ska ni få höra en annan sida typ? Ja ni kommer förstå. Jag har varit inne och nosat på detta innan också.
[Jadå. har ju varit och tränat då måste man ha träningsbild med.]
Det var på gymnasiet, detta är det närmaste mobbning jag kan komma. I alla fall som jag utsätts för, vad jag vet. Men sen är jag ju också otroligt fjern och får inte med mig halvparten av det som händer runt mig. Nejdå jodå.
Detta höll bara på i några veckor, 2 max 3 liksom om ens det.
Hur som helst jag hade ju flyttat hemifrån, fått egen lägenhet och börjat på en ny skola där jag inte kände någon. Detta skulle bli the time of my life. Jag hittade snabbt en god vän, Ida, vi var som helan och halvan där i början. Vi började senare hänga med Cornelia och Linnéa, inte hon jag bor med utan en annan fin tjej.
Hur som helst, jag kommer inte ihåg helt när det var. Men det måste ha vart en bit in på hösten första året på gymnasiet, för det hade börjat att bli kallt. Vi satt och väntade på att ha bild. Jag vet inte hur vi kom in på det, men vi pratade om att vara oskuld och så vidare.
Då en kille säger det till mig: "Du måste ju i alla fall fortfarande vara oskuld". Jag svarar: "nej det är jag inte". Då kontrar han med: "Inte? Då måste han ju varit lika tjock som dig, så måste ni ha varit i en lastbil för att få plats"
Att höra detta som en 16årig tjej var inte alls kul, jag blev såklart jätteledsen. Jag gick inte på bildlektionen utan jag gick hem. Jag är ganska säker på att Ida följde med mig.
Idag som 25 hade jag önskat att jag hade varit kvar, just för att inte låta denna idiot vinna. För ja, han var idiot just där och då. Jag känner han inte idag, så nu vet jag inte. Men där och då ja.
MEN ni förstår. Han vann inte.
Dagen efter gick jag heller inte till skolan. För jag var fortfarande ledsen och var väl rädd för vad som skulle hända.
Linnéa frågar då Ida vart jag är. Varpå hon ärligt svarar vad som hänt. Linnéa klickar då, hon blir så arg och skäller ut honom, talar om för han att det där är fan inte okej och säga osv.Detta fick jag då höra i efterhand och alltså jag blir helt varm i kroppen av att tänka på det än, vilka människor som står upp för en. <3
[Vilka brudar, exakt 8år sen denna bild tog idag]
Det var inte helt slut där. Det var två tjejer som gick emot mig efter detta. Det började en fredag när jag och Ida skulle gå till skolmatsalen som låg i en annan byggnad. Jag kommer inte ihåg helt hur det började, men vi mötte dem här två tjejerna.
(Det ska tilläggas att jag var inte smal då, liksom nu, liksom aldrig. Men det var inte dessa tjejer heller. Det spelar ingen roll egentligen, men i detta fall lite grann.)
Jag vet inte helt vad som blir sagt men jag vet att dem sa något med: "Du borde väl gå och äta pizza istället för att äta i matsalen, du som är så tjock".
Jag gick även då hem istället.
Sen gick det några dagar kanske en vecka och jag hade glömt min mattebok hemma vet jag. Jag satt och dela med Ida då och vi satt verkligen och räknade matte. Dessa tjejer skulle absolut sitta vid samma bord som mig, precis bredvid och mittemot vill jag minnas. Dem sa något som min mattelärare reagerade på och stod upp för mig med en gång. Tog hand om mig efter när jag var ledsen och sådär.
Jag menar att det måste hänt något mer igen. Men det kan också ha vart att vi var tvugna att gå från klassrummet efter lektionen och fick gå till ett annat klassrum. För jag minns det från två olika klassrum.
Hur som helst så var det inte alla som fick med sig vad som hände. Men dem som fick med sig denna gång eller som hade hört om dem andra kom fram till mig och sa att jag skulle veta att dem var på min sida. Dem tyckte inte att detta var okej alls.
Som ni hör. Jag hade otroligt tur, jag hade folk som stod upp för mig, som gjorde att vi vann. Jag var väl den som vann mest på det, men gick mest och var ledsen. Dem andra stod upp för mig och gjorde allt jobb. Det menar jag verkligen är hjältar. Jag är otroligt tacksam för att jag hade just dessa människor i min klass som räddade min gymnasietid. Så hundra miljarder tack till er, såhär 10 år senare. <3
En av tjejerna slutade och den andra sa faktiskt förlåt efteråt. Vilket är otroligt starkt jobbat av henne också.
Till den sista episoden då. Denna är faktiskt lite komisk. Vi satt i klassrummet och hade någon lektion, säkert skulle vi göra någon uppgift.
En kille i min klass, en kompis, satt framför mig, men hade vänt sig om och höll på och skojja med mig, jag skojade säkert tillbaka. Alla som har gått i samma klass som mig någon gång i livet känner nog igen detta, jag sitter och pratar med någon om allt annat än det jag ska.
Hur som helst, han min kompis sitter då bredvid han som inte var så snäll från första episoden. Han säger då till min kompis:
«Du måste sluta kolla på henne, annars kommer du kräkas»
Min kompis: «Varför då?»
Han andra: «För att hon är så ful»
Min kompis spänner då blicken i han andra och börjar skratta lite varpå han säger: «Ska du säga?»
Han andra sa efter detta inget mer dumt till mig. Kanske om mig, jag har ingen aning och det spelar ingen roll.
[Här är Ida och jag förresten]
Min poäng med detta inlägg är att hylla dessa människor. Vilka människor, vilka hjältar. Jag borde såklart ha visat mer tacksamhet där och då. Men om ni läser detta nu, mina kära gymnasievänner. Tack för att ni hjälpte mig, tack för att ni var så otroligt modiga allihopa. Tack för att ni räddade min gymnasietid. Tack för att ni var mina vänner. <3
Så otroligt viktigt det är att det finns såna människor. Jag hade tur, jag vet att det är många som inte har det. För er gråter mitt hjärta.
0 kommentar(er)
