ha så jävla dåligt samvete hela tiden.
Idag när jag vaknade och gick ur sängen blev jag först sur. Sur för att jag inte hade träningsvärk. Haha. Den surheten fick jag bittert äta upp sen när jag skulle upp och ner från golvet på jobbet idag.
Under hela dagen idag och har jag känt hur en liten förkylning börjar smyga sig på. Det har liksom känts som om jag haft en polotröja på mig hela dagen och huvudet har dunkat. Så direkt när jag kom hem och mitt hjärta hade gråtit färdigt för att Johanna skulle jobba ikväll så bara jag kasta av mig kläderna och somna. Jag fick seriöst panik av allt som var på kroppen, förutom täcket liksom. Sov i 3h och känner mig lite bättre. Hoppas man kan sova inatt bara, haha.
Var först så irriterad på att jag blir sjuk när jag kommit igång med träningen igen. Men kom på att jag lämnat bittra Josefine i 2018. Det positiva är ju att jag redan har varit på träning 2 gånger denna vecka och jag hinner att bli frisk till nästa vecka såå ja.
Dessutom ingen skit i min kundkorg. Eller beror ju på hur man tänker för att toalettpapper köpte jag allt, haha skämt och sido.
[Såhär arg var jag först, en liten tyst minut för mitt hår i augusti 2014 bara. Haha som om det bara är håret det är fel på]
Som sagt jag lämnade den bittra Josefine i 2018. Något mer jag har lämnat där, eller försöker komma ifrån mer och mer. Det är mitt dåliga samvete. Det är seriöst något jag lider av. Jag får dåligt samvete för allt, då menar jag verkligen allt. Jag sitter liksom fast i det och det drar mig ner. Jag vill ju självklart ha dåligt samvete när jag faktiskt har gjort något fel. Men inte i daglig basis, för så jävla mycket fel gör jag faktiskt inte.
Som det som har varit hemma, jag är den i mitten mellan oss i kollektivet. Det är jag som fört oss samman på ett sätt och då blir det naturligt. Jag vill vara så rättvis som möjligt och försöka ge båda lika mycket hela tiden och när jag känner att jag inte kan. Ja då kommer det där. Det dåliga samvetet. Dock har jag fått så mycket skäll av båda mina roomies om detta, för dem inte vill jag ska känna så, så det har hjälpt en del. Dem är inte mina barn och jag är rättvis nog som är otroligt glad i dem båda och ger dem mycket av mig själv, haha lite för mycket om ni frågar dem tänker jag. Ja Johanna det står om dig här, haha.
[Jag ser framemot en ljus framtid]
Men hur som helst har jag lämnat detta bakom mig nu, eller försöker varje dag. Jag orkar inte gå runt och må dåligt över saker som gör mig lycklig. Det är ingen annan som har det ovanför mig så varför ska jag ha det för andra. Då menar jag inte att jag ska vara lycklig över alla andras lycka. Men vissa saker måste jag få lov att välja att göra själv utan att folk ska ge mig dåligt samvete. För vem är dem och bestämma över vad jag ska göra?
Hur som helst, jag ska försöka njuta av livet, lugnet osv. Utan att ha dåligt samvete över att inte vara med på allt, eller alltid ge alla 100%. För helt ärligt, vem gör det? Vem orkar det?
Pussss
0 kommentar(er)
