Sassyjossan

Bekräftelsebehov
Jag tror ibland att jag har ett väldigt gott självförtroende, men allt för ofta så dippar det, och när det väl dippar så går det till botten. Jag är egentligen en väldigt osäker tjej, men jag vill så gärna verka som om att jag vet allt om livet och att jag alltid mår bra. Att jag liksom alltid känner att jag är tillräckligt bra, tillräckligt fin, gör rätt saker och säger rätt saker. Men det gör jag inte. Jag är förmodligen inte helt unik på det, då jag tror att det är många som känner likadant. Jag har inte tänkt på det så mycket innan, utan det är mer nu när jag bor med en väldigt fin vän och vi pratar mycket, såklart. Då kommer man in på samtalsämnen som man kanske inte brukar prata om när man bara ses i några timmar ibland. 
Alla behöver vi bekräftelse ibland, så är det bara. Men mitt bekräftelsebehov kan gå över styr, speciellt om jag är full. Jag är så trött på det, på riktigt. Jag måste verkligen ändra på det, för det får mig bara att må dåligt. Så jag har ännu ett till nyårslöfte att ta tag i och det är att få bättre självförtroende.
Egentligen är det ganska konstigt. För att för ett år sen hade jag bättre självförtroende än nu. Så borde det inte ha varit, jag menar nu har jag gjort något jag kan vara stolt över. Jag gör något jag bara kan klappa mig själv på axeln och säga, faan vad du är bra Josefine. Du är så duktig och du förtjänar att må bra. Det gör visserligen alla skulle jag säga, men varför kan man bara inte acceptera sig själv? 
Men som sagt jag har idag bestämt mig för att det ska bli ändring, jag måste jobba på detta och så är det bara. Kan inte må dåligt titt som tätt för att jag inte känner mig tillräckligt bra, för jag är tillräckligt bra egentligen, det vet jag ju! Jag är det lika mycket som alla andra. Jag får det bekräftat hela tiden av mina vänner, men ändå vill jag bara höra från killar att de tycker jag är fin osv. Så löjligt, så barnsligt och det ska bli slut på det nu. Jag bryr mig inte egentligen, men när jag fastnar i dem tankebanorna så är jag fast. Så därför ska jag bort därifrån nu. Jag har inget jag behöver lure på, på den måten. 
Jag bestämde mig idag, sa ifrån idag till mig själv. Jag har bara berättat det för en person och det är Linnéa för hur det än är och hur lite jag vill det så blir hon också påverkad. Hon var den enda som visste det. När jag åkte bussen idag till jobbet så träffade jag en tjej på bussen som jag jobbat med en del. Jag hoppar ju runt på olika avdelningar, men hon jobbar på den posten jag jobbat mest på. Vi pratade och gick tillsammans till jobbet. Förmodligen ska jag jobba där i sommar, då deras chef hade sagt att hon var nöjd med mitt jobb till min bemaningsbyrå och ville att jag skulle jobba där i sommar. Saken hör till den att chefen har aldrig sett mig jobba, då jag bara har varit där på kvällar och helger. Jag berättade detta för denna tjejen och då säger hon att det är personalen som sagt till och skrivit brev och så till chefen. Skulle de ha någon från den vikarbyrån så ville de ha mig. Ni kan tro att jag blev glad?! 
Jag var ju ute igår med Linnéa och Stina. Hade sjukt kul förresten och kom i säng lite sent då vi satt och pratade och myste till långt in på morgonen. Sov några timmar och hoppade in i duschen och la mig en stund till innan jag var tvungen att gå iväg till jobb. Trött som bara den, men jag tänkte att det måste ju bara gå liksom. Jobbade med en jättesnäll tjej och när vi gick där ifrån så säger hon det, Takk för i dag. Du ska veta att jag tycker du är flink, mycket flinkare än vissa fasta personal. Jag blev så sjukt glad då också. Sen säger hon att hon hoppas på att hon får jobba med mig igen och ger mig en kram. Då var det andra gången jag jobbade med henne och idag var jag ganska sliten efter allt för lite sömn liksom.
Som jag sa, den enda som visste att jag skulle börja jobba på mitt självförtroende var Linnéa. Men att få höra detta när jag precis bestämt mig var så härligt, en fin start liksom. Att jag får höra det just idag kändes nästan som ödet typ. En bekräftelse från ovan att jag har gjort rätt val liksom. Jag blev så glad och jag tänker ta åt mig av varje ord jag hört.
En bra början och jag har en lång väg att vandra, men jag har klarat av stora beslut förr, varför skulle jag inte kunna klara det igen? Dessutom har jag så fina vänner som håller mig bakom ryggen och knuffar mig i rätt riktning hela tiden. Jag ska klara det, jag ska göra det. Nu kör jag, inget stoppar mig nu typ, förutom mina tankar ibland kanske. Jag tror inte att detta kommer gå riktigt lika bra som med mitt andra stora beslut, men det är lov att ramla ibland, bara man tar sig upp igen. Det är lov att ta den handen som sträcks ut när man är lite nere. Man är inte svagare för det, snarare kanske stark bara för att man vågar visa sig svag. Jag har tur som har så många fina människor runt mig som stöttar mig i allt, så varför inte ta och göra det bästa av det? Nu börjar jag och jag har så många vittnen nu så jag måste försöka!
 
Nu ska jag sova, imorgon är det jobb som gäller! Vi hörs, puss.
 
Jag har inte en chans
Men jag brukar ha tur
Har aldrig känt det lika säkert som nu
jag vet vem, fast jag vet inte hur
Men hey, det fixar sig
För jag brukar ha tur!
-Jimmy Jansson-