Sassyjossan

Misslyckad och helt jävla underbar
Det är inte lätt att vara dubbelmoralens ansikte alltid.
Nu var det ett tag sen sist ja. Har jag misslyckats med mitt mål än? Nej faktiskt inte. Måndagen förra veckan så gick jag ut med kartong och ett helt varv runt huset, haha.
I tisdags så åkte jag ner till stan och hade egentligen tänkt att ta en spontantur till Sandvika, men tågen går ju inte här så blev här jag. Åkte hem bara för att vända i stortsett och följde med Johanna ner till stan, där vi också mött Mao. Vi satt och myste hur länge som helst. Senare kom också Knut och Sofia, vilket bara gjorde kvällen ännu bättre.
I onsdags fick vi besök av Glenn här hemma en stund. Så gick jag på butiken, haha ja jag lämnade alltså lägenheten då också.
I torsdags var det först möte, sitta i sitt eget huvud. För att sen möta Karin i stan, vi bara myste vi också. Senare kom Johanna och även Glenn var och hälsade på en stund.
 
 
 
I fredags så hände väl inte så mycket på dagen, men närmare kvällen så åkte jag mot galgeberg och mötte upp Karin och Oksana. Även Johannisen kom till slut. Vi åt och spelade spel innan vi gick hem till Oksana för chipskväll. Dit kom också Linnéa.
I lördags så var det först mest hög musik, sång och dans i soffan som gällde ihop med Linnéa. När hon hade gått så pinade jag mig igenom en läskig film. Innan jag mötte upp Knut och Sofia och tog tunnelbanan till Thomas för en härlig kväll. Även Kitty, Charlotte, Victor och Paulina var med. Denna kväll och natt var jag igenom så otroligt många känslor. Jag var så sjukt glad och taggad på livet, samtidigt som jag blev så rörd av alla fina ord jag fick höra. Saker jag har varit rädd för att berätta kom så naturligt och reaktionerna jag fick är så fina. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det, och det är bara tårar för jag blir rörd av det. Vi mötte upp Linnéa ute också och hon sa att några gånger under kvällen så hade jag sett riktigt olycklig ut. Men det var jag verkligen inte. Jag kände mig så sjukt lycklig, dock hade jag en lite konstig känsla över en annan sak. Men kvällen och natten var helt topp med så jävla fina människor.
 
[Ska börja leva efter detta citatet]
 
 
I söndags gjorde jag inte så mycket, men jag var ute och låste upp garaget för vårat Sverige besök. Linnéas syster, morbror och morbrors tjej. (Och ja vänner, det är ord. Kanske inte på norska men ni måste lära er lite vett ;) ).
I måndags turista vi väldigt. Vi hann med operahuset, karl johan, 22julisentret, slottet och en lunch på aker brygge. Så åkte vi vidare till vikingaskeppsmuseet, för att avsluta turiseriet med en fika på løkka. En jättemysig dag i alla fall.
 
 
Dagen igår började så dåligt. Lite sömn för det första. Att jag också var helt svettig (konstigt när det är varmt osv) och med flötigt hår. Jag kände mig så äcklig och trotts att jag duschat och blivit fräsch så kände jag mig inte det inombords. Ävenifall jag också var i ett mysigt sällskap hela dagen så kände jag mig ledsen och nedstämd, allmänt som en dålig människa liksom.
Jag har ju ingen lust att gå runt och känna på det här och än mindre förstöra för någon annans trivsel denna dag. Det kändes som att vad jag än gjorde så gjorde jag det fel liksom. Så jag drog mig lite undan. Lucky me att Knut och Thomas styrde upp en volleybollkväll, i närheten av oss också. Så mitt mål var att komma mig dit, vilket jag också gjorde. Där var också Glenn, David, Martin, Sergio, Elizabeth och Jan Emli. Alltså bara folk jag känner att jag kan vara mig själv med till 100%. Känner ingen press eller något och få öva mig på att välja att göra det jag allra mest lust till liksom. Det var en så sjukt mysig kväll i alla fall, ni räddade min dag helt enkelt.
Jag menar inte att jag vantrivdes i det andra sällskapet på något vis, för det var också jättemysigt. Det behövdes bara så sjukt mycket igår att jag vågade ta mitt egna beslut och inte bara följa med strömmen. Ja någon kanske förstår.
När jag kom hem efter volleybollen så hade jag en jättemysig middag och kväll med Linnéa och compani också.
 
 
Nu har alla åkt hem i alla fall och jag ska ta mig till butiken för ikväll kommer Carmen på middag. Så det väntas en myskväll ikväll också, vilket blir superbra.
 
 
Juste, att jag skriver att jag inte hade det så bra med mig själv igår är inte för att någon ska tycka synd om mig på något sätt. För det hjälper inte mig. Men det är en del av mig. När jag bestämde mig i början av året för att glömma bort alla jobbiga känslor och bara vara glad, så blev jag så sjukt sliten. Inte bara det jag kände mig mer pressad till att vara glad än att faktiskt bara vara det också. Jag är egentligen inte rädd för att känna mig nedstämd, för att jag vet att det kommer bli bra igen. Men jag vet också att jag måste lära mig ta tag i det, just för att inte fastna i det. Det är därför det är så skönt att veta att jag har så mycket kärlek runt mig och världens finaste människor.
 
Nu butiken, pusss.