Jag älskar att kramas. Det är kanske det bästa som finns. Det är liksom en stund av trygghet i mina ögon. Men jag tar inte tag i det så ofta.
Igår blev jag nästan ledsen, av mig själv. För innan Linnéa gick till jobbet så gick jag fram och kramade henne. Hon blev jätteförvånad, men gav mig en kram tillbaka och vi stod där ganska länge ändå. En kram är så lätt och ge, men den är så full av kärlek, oftast, och som sagt en liten stund av trygghet på något sätt.
Jag är verkligen jättedålig på att bara visa kärlek till folk. När jag bodde hemma, så krama jag mina föräldrar varje dag, godnattkram, och om jag inte var hemma när de la sig, så hade jag alltid kramat de innan jag gått. Min pappa har räddat många av mina stressade mornar när jag blivit inringd på morgonen, genom just det gett mig en kram och bara sagt, ta det lugnt, du kommer fram när du kommer. Och egentligen. Jag hade ingen väg, så vad hade det gjort om det tog 12min istället för 10 innan jag var där liksom.
Jag är så dålig på att visa uppskattning till folk i vardagen liksom. Men jag ska försöka ändra på det. Nu kan jag inte lova att jag kommer krama min sambo varje dag, men jag kan i alla fall lova en gång i veckan. Vi ses ju trottsallt ganska så ofta. Haha och nu när hon läser detta på din pause kanske, så kommer hon bli rädd och inte våga komma hem typ, hahah. Nej skämt och sido. Men jag måste verkligen börja visa mer uppskattning till andra. För jag får så himla mycket uppskattning själv liksom.
Nej nu ska jag dricka upp mitt kaffe, packa väskan och gå och jobba.
Jag älskar dig bästis! <3
0 kommentar(er)
