Sassyjossan

Nyårsafton
Nu tänker ni kanske: Hon är ju konstigare än jag trott, planerar eller ska berätta om sin nyårsafton i mars? 
Nej det är inget sånt. Inte den nyårsafton som alla firar i december. Utan detta är min nyårsafton. Min ny årsafton på min viktresa. Min nyårsafton för min största utmaning i livet. Idag är det dag 365. På ett sätt känns det helt underbart att kunna skriva, såklart. Men på ett annat blir jag lite nervös, lite rädd och bara känner hur sjukt är det inte? Jag blir nervös för mitt nästa år, som jag ska försöka hotta upp lite mera. Inget jag vågar lova, men jag ska försöka.
Jag har kommit så långt på bara ett år och jag kan inte riktigt förstå att det är sant ännu. Mitt liv har förändrats och framförallt min kropp. Jag orkar mera, jag är fräschare och min kropp fungerar bättre.
Jag orkar mera, ja det är sant. Jag bor på fjärde våning och om jag inte akkurat kommit tillbaka ifrån Sverige och har en jättetung väska med mig eller har varit och handlat och har tunga kassar med mig så känns det inte ens jobbigt att gå upp här. När jag kollade lite grann på lägenheter i Falköping och så när jag bodde hemma så ratade jag alltid lägenheter som var på plan 3, hur skulle jag orka upp där, nej fy. Jag kan faktiskt erkänna att jag tyckte det var jobbigt att gå upp till en av mina bästa vänner som bodde på plan 3. Kanske många som tycker och det beror alltid på vad man är van vid också. Men för min del var det av ren jävla lathet och orklöshet i kroppen, då jag åt väldigt mycket som var näringsfattigt.
Jag är fräschare, jag tar liksom bättre hand om mig själv. Bara en självklar grej som att borsta tänderna på kvällen. Jag struntade i det, för jag hade alltid "något gott" vid sängen som jag hellre ville äta än att borsta tänderna. Min tunga var konstant gul och att jag aldrig har haft hål i tänderna är helt jävla otroligt. Jag kände mig inte särskilt fräsch heller och var ofta illamående, vilket inte var så konstigt kanske. Jag överredigerade nästan alltid mina bilder också, mycket bara för att jag inte gillade vad jag såg.
Min kropp fungerar bättre, att jag tycker det känns lättare att röra sig kan ju bero på att jag är lättare liksom. Men grejer som ska fungera automatiskt gick liksom inte. Som min mens. Jag vet att det är ett tabubelagt ämne, men jag orkar inte bry mig. Den uteblev liksom. Det kan hända att det hade mycket att göra med mina minipiller som jag slutade med och så. Men jag tror att mycket hade det att göra med att jag misshandlade min kropp och att jag var såpass stor som jag var. För när jag började äta min kost, mycket bättre mat och så smått började gå ner, då kom den tillbaka helt regelbundet liksom. Kanske för mycket information, men detta är min blogg, mitt liv, mina texter och det spelar in liksom.
Att jag lyckats så långt som jag har gjort med bara kosten är för mig helt magiskt, helt otroligt liksom. Men jag vill mera. Jag misslyckades ju faktiskt med ett mål jag har haft under tiden, att komma igeonom kortvasan. Jag startade inte ens. Av många anledningar så valde jag att avstå. Dels för att jag varit mycket småsjuk i början av året, vilket jag nästan aldrig varit innan. Dels en grej jag inte vill ta upp här och en annan för att jag faktiskt hade så ont i min fot fortfarande efter jag hade halkat.
Därför har jag bestämt mig nu, faktiskt inne i duschen nu precis att jag ska anmäla mig till nästa år, och då ska jag klara det, det finns inga ursäkter. Det blir pinsamt att banga två gånger på rad liksom.
Dessutom ska jag börja träna inför redan nu. Lite smått liksom. Jag har bestämt att jag ska ut och gå mer, från jobbet tillexempel och även andra spontanpromenader. Jag vill även börja träna på gym. Dels för att jag tycker det är kul och att jag saknar det. Och dels för att jag har slut på ursäkter att inte göra det. Jag kan inte skylla på att jag har en dyr hyra att betala och några timmar senare gå ut på krogen. Nej, då hoppar jag hellre en utgång, eller nej. Men är nykter en utgång. Att mina idrottsskor är kvar i Sverige, jo det är sant, de och mina bra jackor jag kan ha när jag går ut och går är där. Men jag har även en snäll mamma och pappa som säkert om jag bara ber dem, sänder det på posten till mig. Så nu jävlar måste jag ta tag i det.
Hur som helst här kommer slutsatsen av mitt år: jag mår bättre både psykiskt och fysiskt, jag är lättare, jag kan så smått börja kolla på andra kläder än di som det står ett plus på och framförallt, jag har något jag kan vara stolt över.
Jag hade aldrig klarat detta utan er, min familj, mina vänner, gamla lärare, föredetta kollegor, nya kollegor osv. Ni vet alla vilka ni är och ni spelar in hela tiden. Med era fina ord, era spontana berömelser och alla kickar i rumpan. Ni är helt klart bäst! <3
 
Första bilden är för ett år sen, den andra idag..
2014-04-24
2014-05-17
2014-06-04
2014-06-27
100 dagars, att så många människor tog sig tid att komma och fira med mig tycker jag är ett bevis på att jag har mycket stöd och fina vänner. Fick även en gåva av min älskade familj. <3
2014-07-20
2014-07-31
2014-08-10
2014-08-23
2014-10-05
200dagar
2014-12-13
2015-01-13
300 dagar
2015-02-27
2015-03-07
 
Ja, ni förstår, jag är stolt och lycklig!
Gott nytt år och jag hoppas jag lyckas med mina nästa mål, och ni med era!
Och eftersom det är jobb imorgon, så får firningen vänta tills imorgon, men då ska jag fira med fina människor! <3