Jag tycker det är så extremt svårt och skriva om. För jag älskar mitt liv just nu, personerna som jag har nära och sådär. Jag är så glad över att jag har träffat alla mina fina vänner som jag har mitt liv. Därför tycker jag det är svårt att längta tillbaka till något där inte de fans där. Låter det konstigt? För samtidigt som jag kan längta tillbaka till att ha tillexempel David och Andreas nära, mina två bästa vänner i Sverige, så skulle jag inte byta bort det mot att aldrig träffa Johanna tillexempel.
Som jobbet, även ifall jag saknar Kitty, Camilla, Lotte och Martin, så hade jag inte bytt bort att aldrig träffa Synne och Mari. Såklart är det många många fler jag tänker på, men ni förstår hur jag menar? Det finns så mycket fint i livet, så jag kan inte sitta och ångra på sånt där som har lett till något fint också liksom.
Men en sak jag längtar tillbaka till är när min kropp var mindre och lättare, personen jag var då. När jag alltid log med ögonen. Det positiva börjar komma tillbaka, nu saknar jag kroppen.
Ja, kroppen - inte håret.
0 kommentar(er)
