Jag ska välja ett som hände i helgen.
Jag måste börja med att säga att alla som känner mig eller bara ser mig på stan vet att jag är stor. Men jag har sjuk självdistans till det och brukar skoja om att jag är tjock. Eller alltså jag är ju det, men jag driver om min storlek liksom, om ni förstår? Linnéa sa till och med det här en dag «Ja, du skojar så ofta om din storlek, att jag TYVÄRR börjar bli van». Jag vet att Linnéa älskar mig och skiter fullständigt hur jag ser ut, ja hon blir glad om jag går ner i vikt. Men det är för min skull inte för att hon känner att jag måste, utseendemässigt då, så detta är inte på något sätt för att få uppmärksamhet.
Men nu ska jag komma till sak.
Jag stod ute på balkongen med två killar från festen, vi pratade om sexuella läggningar och jag säger «ja, jag är ju bisexuell». Så svarar den ena «Ja det vet vi, men det kan man liksom tänka sig.» Varpå jag med en gång svarar «Är det för att jag är tjock?».
Herregud, båda blev otroligt obekväma, skräll det är ju målet i mitt liv typ. Meen så fortsätter han som pratat hela tiden, nästan lite arg. «Du ska veta det Josefine, jag ser inte dig som tjock. Jag ser dig som en öppen och härlig tjej, som vill att alla ska vara med. Det är därför jag tänker så.» Så smiter jag in med «Men jag vet ju att jag är stor.» Han, lite strängare nu «Ja, du kanske är lite större än andra, men det spelar ingen roll. Ingen här tänker på dig som det, ingen. Vi ser dig som en härlig tjej, som vi gillar». Den andra killen står bara och nickar och håller med.
Jag blev så chockad, men självklart otroligt glad. Det är snart en vecka sen och jag kan liksom känna känslan på balkongen. Shit man har fina vänner alltså.
0 kommentar(er)
