och man vet det?
Jag skrev ju igår om att det är så konstigt att man blir "tvingad" till att se samma personer i en lång tid för att man går i samma skola och sen kanske man aldrig mer ses.
Jag har tänkt vidare på det, ja vem är förvånad? Inte en själ tror jag. Men jag har tänkt så mycket på det här det sista dygnet att jag nästan har fått huvudvärk, för nej nej, jag har inte haft ont i huvudet för något annat.
Men i alla fall, vi kan säga en sak säkert i livet och det är att det är en första och en sista gång på precis allt. Det spelar ingen roll om det är att åka buss, träffa en person, laga mat, äta, ja ni förstår. Allt gör vi för en första gång och den vet vi oftast när det är. Men också för en sista gång, som kanske ibland är lite luddig, eller att man inte vet när den är.
Om man skulle veta att nu är det sista gången jag kysser den här personen, hade man då tatt vara på det mer eller hade man kanske hellre avstått? Men då hade man ju hamnat på ruta ett igen. Ja detta är en så typisk sak som jag sitter och tänker på ofta. Inte just med kyssar, men överlag i livet.
Jag kan nog bara komma och tänka på en enda sista gång som hänt i det sista som jag skulle ha gjort annorlunda om jag visste det var sista gången och det hade varit och frågat mer. Personen är inte död eller så, bara valt att ta en paus från mig eller sluta prata med mig helt. Problemet är bara att jag sitter kvar med otroligt många obesvarade frågor som jag skulle vilja ha svar på nu idag.
[Asså 14åriga jag var ju ganska snygg i håret...]
Tänk också hur många personer man mött, blivit ytligt bekant med eller kanske nära vän genom livet som bara är borta.
Så många personer som man möter på hela tiden, på bussen, på butiken osv. Jag vet en person jag mötte på så många gånger i det området jag bor i. Jag mötte han i hissen till tunnelbanan, i affären, på tunnelbanan hem och ja ni förstår. Det var så ofta att jag nästan börja undra om jag känner honom, om jag borde hälsa liksom. Jag undrar bara om han la märke till det också? Det kanske till och med var han som gjorde så att vi mötte varandra hela tiden, han kanske försökte få kontakt med mig? Haha nejdå det tror jag inte. Stackars han då när jag börja ta den andra vägen ner i tunnelbanan istället, han kanske står där än ;)
Nej nu har jag verkligen hamnat ur spår i mina tankar och mitt huvud är så trött efter en dag på jobb, när man har varit sjuk att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Ska i alla fall försöka ordna lite för mitt spa som jag ska öppna här nu om 21 minuter. Mina roomies kommer väl om en stund och då ska vi allt mysa. Med mat, spa och film.
pusssss.
0 kommentar(er)
