Ja tyvärr.
Det blev en otroligt mysig kväll igår, ävenfall Linnéa glömde att komma hem i tid. Haha nejdå skämt och sido.
Vi har en liten interngrej här i kollektivet där vi suckar när någon kommer hem och säger till den andra åhnej kommer hon nu. Det kanske är mest jag, men jag skojjar ju såklart. Igår hade jag och Johanna, mest Johanna lagat tacos och lagt en prosecco på kylning och när Linnéa öppnade dörren började vi jubla och ropa, äntligen är hon hemma!
Hon blev glad och tyckte vi skulle gå på spa oftare haha. Var i alla fall en otroligt fin kväll. Vi åt tacos och bara prata. Inte mycket för världen, men hela världen i alla fall för mig.
[Bild från Riga, för att jag längtar efter Tallinn. Vilka brudar förresten. Så glad i er.]
Imorses vaknade jag med ett ryck 9:50. Båda mina roomies ska jobba idag så jag fick panik att jag inte hört dem, trodde båda började runt halv elva, elva. Jag orkade inte gå upp så jag ringde för att väcka dem, trodde jag var en hjälte. Men båda var vakna och började inte förrän en timme senare. Så jag var väl bara tjatig.
Gick i alla fall upp trotts att jag var så sjukt trött. Ska jag vara själv hemma hela dagen kan jag ju åtminstonde möta dem innan dem går. Linnéa hade nog önskat att jag legat kvar, för jag pratade alldeles för mycket. Hon sa att jag hade ett allt för gott morgonhumör. Men jag förtjänade att höra det.
Ni förstår att jag har berättat för Linnéa att jag hatar när vi måste ta samma bana på morgonen. Låter hårt, eller hur? Men jag behöver min tid där med musik eller podcast innan en dag på jobbet, haha.
[Juste, i onsdags såg jag att min telefon är knust på baksidan. Fick sån jävla ångest först. Men så gick jag och tränade och hörde på jlc podden och blev glad igen.]
Jag tror i allafall att det är lite så att leva med mig. Jag gör nog mycket fel i ett kollektiv, jag är för stökig, jag är för glad, jag är för sur, för deppig och ja ni förstår. Men något bra måste jag ha gjort. För i april har Johanna bott med mig i 3år nonstopp. Linnéa har tagit några pauser, men har bott med mig i 3,5år när man räknar ihop det.
Jag är faktiskt otroligt imponerad över dem, för jag vet med mig själv att jag är otroligt mycket för mycket. Jag har ett behov att skojja om allt, så det blir helt sjukt krystat för att ingen förstår det roliga, inte ens jag.
Att ljuga om ovesentliga saker är också något jag känner att jag måste. Ljuga är kanske fel ord, men jag säger något som inte är sant om saker som skulle kunna vara det bara för att det är kul att förvirra folk.
Jag kommer in med dagens första shot på sängen, jag har gjort detta så många gånger att Linnéa valde att byta jobb. Just för att jobba på helgerna igen. Haha nej nu gjorde jag det igen.
Jag glömmer min tvätt uppe allt för länge, jag är otroligt dålig på att städa, dem får alltid passa på att jag äter eller dricker, ja listan kan göras lång på saker jag är dålig på.
Men jag vet att jag är bra på andra saker, som dem lite större sakerna. Sånt som dem kanske inte tycker är så kul liksom. Överraska dem med små ting, få dem att skratta, ge en kram och gråta med dem.
Ja vi har det bra egentligen. Tror jag, jag tror vi ger och tar ganska bra. Sen hjälper det ju såklart att vi älskar varandra och tar hand om varandra. Min lilla familj här. Tack för att ni står ut med mig och låter mig stå ut med er. <3
Vi har ju ändå valt varandra, våra positiva och negativa sidor. Det kommer alltid finnas saker vi stör oss på varandra, det är ju livet.
0 kommentar(er)
