Sassyjossan

Hej hallå bloggen, det var inte igår!

Haft lite fullt upp minsann, skräll. Det är ju ändå snart april, ni vet ju vad som brukar hända i mitt liv då, eller hur? Har ju 2år på rad flyttat den första april och även i år blir det så. Nu är det slut med att dela rum så jag ska få mitt egna lilla rum och ingen är gladare än jag! Såklart inget illa mot Johanna! Så min påsk ska bestå av att bära lådor och städa, det blir ju mysigt!

 

Hur som havet så har jag den sista tiden när jag varit ute, trotts att jag inte varit ute så mycket det senaste, men dem gångerna jag har det så har jag antingen haft på min glitter keps och nu igår även mina blinkskor. Töntigt kanske många tycker, uppmärksamhetsmonster kanske en annan tänker och så kanske det är, jag vet inte. Men problemet är att det är så mycket jag i det.

Kan jag få en person att le genom det så är jag nöjd.

 

Jag har i alla fall fått söta reaktioner på det. Första gången jag hade på min glitterkeps nu i år var på en konsert. Jag var alltså ute mellan 20 - 23 och jag kommer ihåg i alla fall en som gick förbi mig, stannade upp och sa: "Jag gillar din keps."

Det kan hända att det var fler också, kommer inte ihåg.

Igår så hade jag både min glitterkeps och mina blinkskor, det var ju ändå discolördag. Redan påväg till utestället så var det någon som stannade upp och sa att mina skor var tuffa. När jag satt och försökte få upp min gaderobslapp som jag råkat trycka ner för långt i plånboken så kommer det fram en tjej och säger till mig: "alltså dina skor är så tuffa, du måste lova mig att du kommer och dansar med mig och mina vänner sen."

Någon kommer fram till mig i baren och frågar om jag fyller år, jag säger bara "nej, det är bara jag helt enkelt". Då börjar hon berätta för mig hur tufft hon tycker det är att jag vågar stå ut sån från mängden. Hur glad blir man inte?

Sen börjar jag och en kompis dansa, då kommer det fram en tjej och dansar med oss, börjar berömma mina skor och bjuder in mig till att sitta vid deras bord. Där även hennes vänner berömmer mina skor.

Påväg hem så möter vi ett vännegäng som en frågar mig vart jag köpt mina skor. Nu hade dem lite delade meningar om mina skor, någon tyckte dem var helt gräsliga och någon tyckte dem var tuffa, men allt blev sagt med ett smil.

Det var även några få som bara kom fram och sa tuffa skor och så.

 

På bussen hem så börjar jag och Johanna och prata med några, jag försökte prata massa norska dialekter osv, då säger en: har du druckit? och jag svarar att jag inte gjort det och skrattar. Jag hade ju druckit lite men ja. Då säger han: du borde vara komiker på latter du.

 

Min poäng med det hela är att jag blir så otroligt glad. Mitt hjärta fylls med kärlek och hopp om mänskligheten när såna här saker händer. Jag menar inte att alla ska komma fram och berömma mina kläder. Men jag älskar att folk kan stanna upp en stund och prata med nya människor utan att tänka på vem det är man pratar till. När folk bara stannar upp en stund är trevliga och för en sekund skapar minnen med en total främling. Att i just den sekunden så spelar inget annat någon roll, man kan bara smila och le tillsammans. Det tycker jag är härligt, jag tycker verkligen det! :)