Sassyjossan

För en månad sen fick vi veta att vi var tvugna och flytta att lägenheten inte längre ska brukas som kollektiv längre. Så otroligt kul, det var detta jag behövde i mitt liv detta år, ännu mer stress.

I början ville jag inte erkänna att jag tyckte det var jobbigt på det sättet, att jag faktiskt skulle bli bostadslös om jag inte tog tag i det. Jobbigt tyckte jag ju att det var, för trotts att jag inte känt dessa fantastiska människor speciellt länge, så är dem trottsallt fantastiska och jag har liksom vant mig vid att alltid ha fantastiska människor omkring mig varje dag. Jag är glad i alla er jag bor med, som jag känner då. Ävenfall det april, maj eller faktiskt september detta år som jag träffade er! Ni ger mig trygghet, glädje och en jävla massa mysiga minnen. Jag är så glad att jag har träffat er allihopa. Jag är så glad att jag gjort detta, att jag stanna trotts att min trygghet tog semester ifrån mig, ja jag pratar om dig Linnéa. Jag tror ju på ödet och jag är helt säker på att ödet ville att vi skulle mötas. Och det är inte bara ni som fortfarande bor kvar här som har gjort denna tid fantastisk, det är ju även såna som har passerat. Som du Lisa, vi saknar dig ska du veta!

I allafall, jag har stressat sönder. Så har jag varit otrevlig mot dig eller bara inte hört av mig är det förmodligen pågrund av det. Men jag är helt otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt tagit mig igenom detta utan att ligga i mammas knä med hennes hand på huvudet varje dag, vilket jag inte trodde skulle hända någon gång i mitt liv. Hur som helst så känner jag nu att saker och ting börjar ordna upp sig och det känns så otroligt skönt vill jag lova.

Livet är inte lätt, men med fantastiska människor runt sig så blir det lite lättare.